(Tyvärr har jag inte hunnit blogga någonting alls, så detta inlägg skrevs 2016-01-11).
 
Första natten i mitt lilla rum i Singapore gick bra. Jag var så trött så jag somnade som en stock och tänkte inte alls på värmen och fläkten. Däremot var jag lite klibbig och väldigt varm när jag väl vaknade. När jag rullade upp rullgardinen såg jag denna vy:
 
Very beautiful!!
 
Tog lite sovmorgon men sen blev det dags att skriva på min uppsats. Efter några timmar var det dags för lunch i foodcourten och sedan gick jag till en föreläsningssal precis bredvid foodcourten. Där skulle jag hämta mitt studentkort och registrera det. Därefter fixade jag mitt studentpass på övervåningen, där de hade en tillfällig studentvisumstation i skolan. De var ganska petiga med passfotot som vi skulle ta med, så jag fick ta en ny bild. Tyvärr var det inte bästa dagen eller perioden att fotas eftersom jag hade lyckats få ett sår på näsan eller snarare att jag hade tappat lite skinn på näsan... Såg superäckligt ju mer tiden gick för att det läkte, så nu har jag tre sådana foton och mitt studentpass ser svinäckligt ut, tyvärr.
 
När dessa två administrativ sakerna var fixade så kändes det bättre eftersom dessa var viktigast att fixas på plats. Återvände till rummet och försökte skriva. Det gick så segt, men efter ett bra tag skulle jag köpa middag och ta med till mitt rum för att kunna skriva samtidigt. Men väl nere på bottenplan träffade jag på Emmy (pluggar Indek men som jag har gått OPEN med på KTH) och hon hade precis kommit fram så vi åt middag tillsammans. Därifrån gick det neråt... Dels för att middagen tog mycket längre tid än beräknat och tid var det mest värdefulla jag hade i princip just den dagen! Köpte lite snacks från Fastprice Express (en liten mataffär).
 
 
När jag kom upp till lägenheten höll jag i för mycket saker så jag råkade böja hörnet på nyckelkortet (till lägenheten och rummet) lite grann, så pappret på det släppte lite. Därefter slutade kortet fungera helt. Panik såklart! Datorn var inne på rummet och jag hade en uppsats att lämna in inom 9 h... Som tur var hade jag en snäll flatmate som lät mig låna hennes dator, dock var det på japanska och internet funkade inte nån annanstans än i hennes rum eller precis utanför toan och badrummet, där det inte fanns fläkt. Så jag försökte verkligen skriva men blev så svettig, orolig och svettig. Sen insåg jag att jag hade lämnat datorn med datorladdaren i, vilken blir supervarm här i Singapore. Hela datorn och laddaren blir supervarm när man använder den, så jag fick ju för mig att datorn skulle sprängas eller smälta om jag skulle vänta tills morgonen. Tänkte ju att jag skulle få hjälp på morgonen när de började jobba. Till slut blev jag så orolig så jag ringde jouren som hjälpte mig med att ge ett nytt kort till mig, dock är det inte inprogrammerat att man kan komma in genom entrén och hissen. Vilket är huuur dåligt som helst, kommer fortfarande inte in (idag 2016-01-11). Man känner sig så beroende av andra och känner sig som en tjuv som inte har behörighet att komma in... 
 
 
I alla fall, klockan blev strax efter 23:30 när jag hade fått hjälp med att ta mig in på mitt rum, så jag fick slänga mig på datorn och smattra vidare allt vad jag kunde. Jag trodde ju att jag hade 6-6,5 h kvar eftersom jag tänkte att det är 6 h tidsskillnad. Fick ju panik eftersom jag nog bara precis hade börjat med teorin... efter ett tag insåg jag att jag hade en extratimme och såå glad jag blev! Men, när klockan blev ca 5 på morgonen (dvs. kl22 i Sverige) så börjar (såklart) brandlarmet tjuta. Jag skojar inte, det ringde/tjöt väldigt länge och sen kommer det ett meddelande i högtalarna om att "brandlarmet har gått och att de investigerar/undersöker saken. Stay Calm". Okej... tänker jag. Efter några upprepningar slutar det och jag tänker okej nu borde väl ett till meddelande komma, antingen att det var falskt alarm eller att vi ska gå ut. Men istället blev det knäpptyst och jag fortsatte skriva på min uppsats, men då går ju alarmet igen. Två av mina roomies kom ut ur sina rum och undrade vad som hade hänt, den tredje och sista roomien hade precis kommit fram några timmar tidigare och hade åkt ända från Kanada. Så upprepades det här minst 3 gånger till och hur jobbigt som helst eftersom jag blev mer och mer stressad.
 
Till slut satte jag mig ner och bara skrev. När det var cirka 20 minuter kvar insåg jag att jag fortfarande inte var klar med slutsatsen, så jag fick speeda upp lite och skummade igenom. Skickade in när det var ca 7 minuter kvar och fåglarna kvittrade, solen hade gått upp... Klockan var ju 6:53 i Singapore. Var svintrött eftersom jag hade varit uppe i 22 h och allt jobbigt hade hänt däremellan. 

Kommentera

Publiceras ej